Resrutten: Härnösand - Bergen - Shetlandsöarna - Färöarna - Seyðisfjörður Ringväg 1 runt hela Island tillbaka till Seyðisfjörður - Färöarna - Bergen - Svärdsjö - Härnösand.
Vi var hemifrån under en dryg månad. Härnösand - Island t.o.r. blev drygt 450 mil med husbilen Resan i korthet: Färja Bergen-Färöarna-Island med Smyril Line. Vi beställde biljetterna på Internet, www.smyril-line.se. Resan för två med husbil och handikappshytt kostar 16 000 SEK utan mat.
Man får inte ta med hund till Island. ”Grönt kort” för försäkring, registreringsbevis och körtkort rekommenderas. Fyris reseguiders bok om Island ger riklig information har också en bra karta.
Valuta: Isländska kronor. På Smyril Line gäller Euro eller danska kronor och på Färöarna danska kronor. En svensk krona är cirka 10 isländska kronor.
Dieselpriset: I Sverige ca 10,50, Norge 11 - 13 SEK , Island 13 - 14 SEK och på Färöarna drygt 8 SEK.
Maten: Matpriserna är ungefär 1,5 gånger så höga som i Sverige. Även övriga varor verkar ha samma prisnivå. Frukt och grönt är nästan dubbelt så dyrt. En längre beskrivning av resan finns efter bilderna nedan. Claes deltog i ett möte i Reykjavik, Nordic dimension.

Första natten en bit från Sälen. En älg hade passerat här	Andra natten på norska sidan	Över Hardangervidda
	Med färja för sista biten mot Bergen	Vi hittade en bra parkering nära hamnen
Vi kom så tidigt att det blev två nätter här	Inte bara båten ryker	Nu lämnar vi Bergen och kan se platsen där vi stod (vid pilen)
	Kort uppehåll i Lerwick, Shetlandsöarna	Shetlandsöarna
Vi lämnar Thorshamn, Färöarna, efter en dag i hamnen
Bilarna var tätt packade	Nedkröningsrampen hakade upp sig	Nu har vi kommit till Island
Rikligt med info-tavlor	På väg ned till Mývatn	Första natten i Island vid Mývatn. Att Mývatn betyder myggvattnet förstod vi snabbt. Men de sticks inte.
Val-safari vid Husavik	Vita fjäll i bakgrunden var det gott om	Goðafoss ..
..som var mäktigt..	..och skurit en djup ravin	Typisk naturbilder ...
.. utefter vägarna	Bra info som här om ...	..kyrkan vi besåg och ...
nära den stannade över natten	Överallt mindre vattenfall som samlades till större floder	Två kratrar nära varandra
Som vanligt bra info	Bilen syns som en liten vit prick i landskapet	Någon form av husgrund på sluttningen
Vid minnesmärket för Snorri Sturluson	Tiiu poserar framför Snorri	Poolen där han badade och porten till den gång där han sägs ha mördats
Heta källor vid Reykholt som förser Borganes och Akravik (ca 7 mil bort!) med varmvatten. Stark svavellukt!	Värmen gör också att man kan odla grönsaker	Nattparkering utanför dagis i Borgarnes
Över en "fjällvidd" mot ...	...Tingvellir...	..och Geysir som ...
... med några minuters mellanrum sköt upp en vattenstråle	Gullfoss, som också var ett mäktigt vattenfall
Vid Gullfoss såg vi också andra husbilar. Denna (1 av 2) från 1953	Trots det karga landskapet fanns vackra blommor	Sällskap på häst mötte man ibland på vägen...
..men oftast fanns ridväg parallellt med bilvägen..	...som ibland gick ända upp i molnen. Vi hamnade i dessa i horisonten	Besök och...
...bad i Blå Lagunen är ett måste!	På denna camping i Reykjavik	... bodde vi en vecka
		På promenad i Reykjavik
där vi förstås tog foto av det mest fotograferade motivet i stan ...	...men också hittade denna skylt	På väg tillbaka till Seyðisfjördur. Här vid Skogafoss
	Övernattning vid mack i Vík	Vy från andra sidan bilen
Vid Kirkjubeajarklaustur	Skeiðarársandur..	.. där en jökulhlaups spolat bort en bro. Balkarna som fått bli monument syns i bakgrunden
Vid Skaftafells nationalpark. Utsikt mot campingen	Svartifoss var vackert...	... med basaltpelare
Jökulsárlón...	.. där man kunde kryssa mellan isflaken med sådant fordon
Får fanns det ofta på vägarna	Breiðdalsviks camping var trevligt ..	... speciellt med detta meddelande
Breiðdalsvik sett från hamnen	Dags att lämna Island
Några dagar på Färöarna på väg hem. Här i Saksun på Streymoy	Gjógv på norra Eysturoy var en trevlig bekantskap. Alldeles ny husbilscamping	I Gjógv firade vi midsommar
Den lilla vita pricken är vår husbil	I Kirkjuböur träffade vi ett par estländare	På campingen i Torshavn
Havsutsikt	Från Torshavn mot Bergen

Det heter i Island - inte på Island - betonar islänningarna själva när vi åker runt i landet i egen husbil. Det är lite äventyrligt att ta sig över till Island, men på vägarna finns det husbilsturister från hela Europa. Google Earth och GPS väljer olika vägar när vi startar från Härnösand den 30 maj. Vi är på väg mot norska Bergen och färjan som ska föra oss till Island. Skillnaden i resväg till Bergen är bortåt tolv mil. Google kortast, men GPS snabbast. Vi väljer GPS. Efter två övernattningar, en i Sverige och en i Norge, når vi färjeterminalen i Bergen. Då har vi haft en del navigationsproblem när GPS:en ville ta en väg som inte fanns på kartan. Över Hardangervidda ligger snön fortfarande ett par meter djup men vägarna är bara om än våta av regn. Det finns ingen parkering vid färjeterminalen i Bergen men vi hittar en plats på Sandviken Brygge för 10 NOK/timme och 40 NOK per dygn med gångavstånd in till centrum. Färjan Norröna går redan kl 06.00. Det är millimeterprecision när bilarna ska in på färjan. In med backspeglarna om det ska funka! Havssulor och stormfåglar följer färjan ut på havet. På kvällen gör den uppehåll någon timme i Lerwick, Shetlandsöarna, där två olika teleoperatörer skickar SMS till min mobil och påstår att de är billigast i Storbritannien. En 3-rätters “kockens förslag” kostar 245 DKK/person och smörgåsbord 195 DKK/person utan dryck. Under överfarterna provar vi båda och det är gott och mycket rikligt. Dagens rätt i caféet smakar också bra och är billigare. När vi kommer till Torshavn kl 6.00 nästa morgon måste jag upp och köra av bilen. Man har lastat så att de som ska av inte kommer ut. Det är så trångt att flera förare får vänta på att någon av bilarna på ena eller andra sidan först flyttas innan de kan komma in i sin bil. De flesta måste backa, men jag har tur och får ställa bilen åt sidan och slipper köra av båten. När vi kommer till den isländska tullkontrollen i Seyðisfjørður får vi ett märke på bilen som visar hur länge vi ska stanna i landet. Sen är det grönt ljus i och med att "ni kommer ju från Sverige". Flera andra vinkas åt sidan för kontroll. Vi styr mot Egilstaðtir, ut på norra ringvägen No 1 och kör vidare på norra delen till Myvatn. Skylten på dörren i receptionen meddelar: ”Dear customer! Please park and pay 500 IKR/person in the postbox. Open hours 07-10.” På kvällen bryter solen fram och det blir 17 grader varmt. Massor av mygg gör bilen alldeles prickig! Vi förstår varför när vi får veta att Myvatn betyder Myggvattnet. Enda fördelen är att myggen inte sticks. Vi somnar tidigt och vaknar med solen nästa morgon. Ute är det +9°C, inne två grader varmare! Våra varma sängkläder gör att vi inte märker något förrän det är dags att stiga upp. Vi anslöt ju inte till el och har inte satt på gasolvärmen, men temperaturen stiger snabbt. Det är Sveriges nationaldag så vi hissar flaggan innan vi kör till Husavik för valsafari där vi får se blåval, vikval och “Harbour purpoise” samt massor av lunnefåglar. Äventyret tar tre timmar och är värt sina 3900 IKR för oss två tillsammans. Sen styr vi färden mot Akureyri. På vägen ser vi Godafoss, ett mycket vackert vattenfall. Betagande landskap kör vi i med böljande sluttningar omväxlande med snöklädda berg. I Norge höll backarna ibland 8 procents sluttning, men här är det 14! Motorbroms är ett måste. Nästa dag besöker vi textilmuseet i Blönduos. Väster om staden finns en bra rastplats där vi kan tömma toan. Med täta mellanrum finns parkeringar med informationstavlor. Vi följer vägvisningen mot en sevärdhet in på en grusväg, men vänder när vägen blir för dålig. I Tingvellir, som är en gammal tingsplats, har vi tur att få höra en guide berätta om “rift valley”. Här går gränsen mellan Amerika och Europa och kontinenterna glider sakta ifrån varandra. Grusvägen mot Geysir är riktigt smal och svårkörd, det går fort när vi kör 50 - 60 km/t! Vid Gullfoss stötter vi ihop med ett helt gäng isländska husbilar. Två av bilarna är från 1953! I Hveragerði öster om Reykjavik övernattar vi på parkeringen utanför “Adam och Eva” som är souvenirshop, godisshop och matställe. Dessutom har stället ett växthus med bl a bananer. Från Hveragerði går vår färd på riktigt skagiga grusvägar mot Blue Lagoon. Det var säkert här som kylskåpet la av. När vi kommit hem visade det sig att gasolmunstycket hade blivt halv igensatt, men det räckte för att inte ge någon kyla. Servicen på Blue Lagoon är mycket bra! Tiiu är ju handikappad och behöver hjälp vid omklädning. De har inte utrymme för handikappade som har behov av hjälp, som i vårt fall, av det andra könet! Vi fick byta om i personalens utrymme som de reserverar för oss medan vi är där! Det är vanligt att möta hästar på de mindre vägarna men på de större finns parallell "hästväg" ungefär som vi har gång-och-cykelväg här hemma. Campingen i Reykjavik ligger mitt i staden. Det är gott om plats, trevlig service och bra städat. Och vi som hade läst att det är svårt att få plats under säsongen! Campingen är så trevlig att vi stannar hela veckan. En isländsk husbilskamrat kan inte stänga passagerardörren. Det ordnar sig med svensk olja (5-56) och holländskt mixtrande. Efter Reykjavik bär det av på södra delen av Ringväg 1 mot Seyðisfjörður. Vi övernattar vid en bensinmack i Vík. Det är riktig vackert, med raukar utåt havet och en liten kyrka på en lupinklädd kulle åt andra hållet. Vid Skeiðarársandur finns spår efter en bro som rasat när vattenmassor dragit med sig fundamentet. Den isländska naturen är brutal. Det är mycket slättmark och långa raksträckor på vägen till Skaftafells nationalpark. Broarna är smala och det är rätt mycket får på vägen. Campingen på nationalparken har bara kallt vatten, men kostar 750 IKR per person och dygn. Den är inte prisvärd. Vandringen till Svartifoss, där dramatiken förstärks av de svarta basaltpelarna i bergväggarna runt det strömmande vattnet, är inte anpassad för handikappade så Tiiu är kvar vid bilen. Det fungerar däremot bra att ta rullstolen fram till närheten av glaciären Skaftafjellsjökull. Vid Jökulsarlon med isberg och sälar gör vi ett stopp. I Breiðdalsvik finns ett meddelande på toan: ”Dear Guest. Welcome to Breiðdalsvik. Camping on our campsite is free of charge. Have a nice day!” Hett vatten finns också. Vi får punktering på den nygjorda grusvägen mot Egilstaðtir. En vass sten skär sönder däcket mitt i slitbanan. Det är svårt att lyfta bilen med domkraften. Jag löser det genom att växla mellan stödbenen och domkraften. Begagnat däck kostar 10 000 IKR inklusive montering. Campingen i Egilstaðtir är riktigt bra och kostar 700 ISK/person + el 200 IKR. Det är långa köer vid färjan och vi är bland de sista ombord. En fransk husbil blir av med spillvattenutsläppet i den tvära knixen in i färjan. Vi kör på skrå och klarar oss med en liten buckla på avgasröret. Eftersom hustrun har rullstol och det bara finns hiss till köket från trailerdäck får vi åka kökshissen från bildäck. Vi kommer till Torshamn just före 06.00, Färötid och äter frukost på parkeringen nära båten. I Island sov vi över på såväl campingplatser som parkeringar av olika slag. Det är lite svårt att klara ut vilka regler som gäller för husbil på Färöarna. Enligt informationsbladen måste man övernatta på campingplatser, men ett danskt par hävdar att i Danmark (dit ju Färöarna hör) är camping lika med att ställa ut möbler. Annars räknas det som parkering. Vi tar ändå det säkra före det osäkra och står på camping. Där träffar vi en kille vars mor är svenska. Han tyckte att vi ska se Skansun, på norra delen av Streymoy, så far vi dit. Sista milen är enkelfilsväg, ca 3 m bred, men det är gott om mötesplatser och gles trafik. Sen far vi mot Eysturoy och campingen i Gjógv, där vi firar midsommar.Några dagar senare är det dags att vakna tidigt igen. Färjan går kl 6, men vi hinner äta frukost i lugn och ro. På väg mot Norge kan man köpa hur mycket taxfree som helst. Den enda kontrollen verkar vara det egna ansvaret. Redan kl 4.30 är det väckning. Hytten ska vara tom kl 05.00, 1,5 timme innan ankomst. Båten är försenad någon halvtimme. När vi rullar i land gör vi bara ett kort stopp för att stuva om och starta GPSen. Sedan bär det av mot dottern i Falun. I Gjövik finns en fotbollsplan med parkering som duger för nattrasten. Nu funkar parabolen, vilket var sporadiskt på öarna. GPS:en hittar också var vi är. I Island och på Färöarna var det bara vitt utan karta.